2018-03-21

2017-05-04

Ibland går det lätt som en plätt - om en emigrant

Hej Karolina-bloggen! Här är jag igen med en liten berättelse.

Igår kväll pratade jag med en ingift släkting i telefon. Vi pratade om släktforskning, och det var inte första gången. Hon berättade om kursen hon går just nu och hur hon inte alls tycks få grepp om "hur man gör" när man släktforskar trots att det var tänkt att vara en nybörjarkurs. Min ingifta släkting vill veta mer om en bror till hennes morfar. En man som enligt andra familjemedlemmar emigrerat till Amerika.

Jag är nu ingen emigrant-expert. Tvärtom. Det är ett område som jag enbart stött på patrull i. Ja, jag har ju berättat tidigare om min farfars emigrerade bröder och vilka svårigheter jag haft och har att finna spår efter dessa.

Nåja, min ingifta släkting kändes så uppgiven och jag vet ju att hon betalar dyra pengar för ett abonnemang på Arkiv digital som hon knappt ens använder. Hon behövde en lite skjuts framåt.

Och kanske skulle jag kunna hitta något iallafall.

2016-01-19

Ett riktigt mysterium !

Nu är jag där igen. Där när jag löst ett släktforskningsproblem och nu känner mig totalt uttråkad. Jag saknar problemet, kan man säga. Att sitta med det administrativa och "lägga" in funna personer i släktträdet är något som ger mig föga nöje. Jag vill leta vidare.


Det finns inte så mycket kvar som känns så där jätteroligt i min släktforskning, det är kanske därför jag gärna hjälper andra. Att hjälpa andra kan vara trevligt även om deras anor inte är så spännande (alla anor är ju faktiskt inte så spännande). Att hjälpa andra ger tillfredsställelsen av att någon är intresserad. MIN egen forskning är det bara jag själv som är intresserad av. Tror jag. Men det gör inte så mycket eftersom jag själv är det, intresserad alltså. Men nu finns det inte så mycket kul kvar. Inget som är "enkelt" att hoppa på iaf. Inget som känns inspirerande just nu. Det är mest detaljer kvar i min egen forskning. Att lägga in ett syskon här och där, där jag inte gjort det. Följa individers hela livsresa, flyttningar och annat smått. Sådant kan vara jättekul, ibland. Och jag gör sådant när den rätta andan faller på. Just nu skulle jag dock gärna lösa något stort mysterium. Det vore kul.

Sveriges befolkning 1950, 1970 och min pappas tvillingbror

För några veckor sedan damp skivan Sveriges befolkning 1970 ner i brevlådan här hemma. Jag hade tänkt beställa den under en längre tid men inte kommit mig för. Jag har fram tills ganska nyligen varit mer intresserad av att leta efter släkten "bakåt" i tiden och inte i sidled, så att säga.


 När "1950-års befolkning" gavs ut på Arkiv Digital blev jag lyrisk. Jag hade ju det där dilemmat med att hitta min svärfars okända bror som jag har skrivit om tidigare. P.g.a. sekretessen låg allt mitt hopp att lösa mysteriet de närmsta åren till "1950-års befolkning". Den "gåtan" löstes mycket riktigt precis så, och svärfar och brodern har tät kontakt idag. Pratar i telefon och åker mellan Västernorrland och Stockholm för att ses. Det är roligt!


Jag blev inspirerad av lösningen med svärfars bror. Så inspirerad att jag bestämde mig för att ta tag i det här med min pappas tvillingbror och göra ett nytt försök med att hitta hans barn.